Per-Inge Isheden
Måleriet har alltid varit min passion, något jag inte kunnat leva utan. Alltsedan jag först såg min mor trycka ut dessa underbara lysande färger ur tuberna och blanda dem på sin palett. Jag ville bokstavligen äta färg!
Från tonåren målade jag på all min fritid. Under de fyra åren på Konstfackskolan även på lördagar och söndagar. Under mina år som lärare på helger och sommarlov. Så till sist, från mitten av 70-talet, äntligen på heltid.
Jag började med att blanda de två ganska konventionella målningstekniker jag lärt mig på Konstfack, med pensel och kniv. Därefter började jag successivt lägga in dropp, stänk och även att hälla färg på min dukar. Jag upptäckte möjligheterna att omvandla en landskapsmålning till ett porträtt, ett päron till baken på en kvinna, en trafikskylt till en näsa.
Jag letade efter inspiration överallt, inte speciellt inom konsten utan i tidningar, tecknade serier, illustrationer, gamla foton, udda vägskyltar, vad som helst. Färgkombination på en stor lastbil, fjällmönstret på en fisk, det röda skenet från ett stoppljus…
Ur denna kaotiska blandning började sakta mitt eget högst personliga uttryck utvecklas, där jag för varje ny situation väljer olika delar av min repertoar och min speciella sätt att tänka och lösa problem.
A few word about me
Painting has always been my passion, something I couldn’t live without. Since I first saw my mother pressing from the tubes those wonderful brilliant glancing colors and mixing them on her pallet. I literally wanted to eat paint!
From my teens I painted on all my free time. During my years in the art school also on Saturdays and Sundays. During my years as teacher on weekends and summer holidays. Then at last full time.
I started mixing the rather conventional painting techniques I learned in the art school, with brush and knife. Then successively adding dripping, splashing and even pouring paint on my canvases. I discovered the possibilities of transforming an old landscape painting into a portrait, a pair into the back of a woman.
I looked for inspiration everywhere, not within art but in magazines, comic books, illustrations, old prints, odd road signs, whatever. The colour combination on a big truck, the colour pattern on a fish, the red of a traffic sign.
That chaotic mixture slowly turned into my very personal expression, where I for every new situation choose different parts of my repertoire and my very special way of thinking and solving problems.